Stadsnätens roll

Sverige är i dag ett av de länder i världen där störst andel av befolkningen har tillgång till en snabb och modern bredbandsanslutning. De svenska stadsnäten har spelat en avgörande roll för landets digitaliseringsresa. Faktum är att det är de som stått för merparten av all fiberutbyggnad.

De första stadsnäten bildades på 90-talet. Då var syftet att utmana det dåvarande statliga telemonopolet. Kommunerna var trötta på höga priser och bristande intresse för att bygga ny fiberinfrastruktur.

Snart 20 år senare står det klart att de svenska stadsnäten tjänat sitt syfte väl. Utan dem hade Sverige haft både högre bredbandspriser och färre anslutningar.

Det är därför av största betydelse att stadsnäten också fortsättningsvis får behålla sin viktiga roll på den svenska bredbandsmarknaden.Utan dem riskerar marknaden att återmonopoliseras med höjda priser och sämre utbud som följd.

Svenska Stadsnätsföreningen är övertygade om att just konkurrensen från stadsnäten också gynnar marknadens privatägda aktörer. Den tvingar dem att ta fram såväl effektivare produkter som bättre erbjudanden vilket, med all sannolikhet gynnar även deras övriga verksamheter.

I dag finns det stadsnät i cirka 200 av Sveriges 290 kommuner. Över 85 procent av dem är kommunalt ägda, resterande ägs av privata aktörer.

    
Stadsnätens verksamhet

Gemensamt för de svenska stadsnäten är att alla äger bredbandsinfrastruktur. Men storleken på näten och bolagens verksamhet skiljer sig åt. Medan enstaka har ett bredbandsnät som enbart sammanbinder kommunens egna verksamheter ansluter andra stadsnät också enskilda hushåll och företag.

Ett fåtal är enbart nätägare, andra har också tagit på sig ansvaret som kommunikationsoperatör, vilket innebär att de också aktiverar näten. Den modellen öppnar upp för de tjänsteleverantörer som inte själva vill eller kan investera i aktiv utrustning.

I stadsnätens öppna nät kan de gå in och sälja sina tjänster via en tjänsteportal. Det innebär att tjänsteleverantörer konkurrerar med varandra om slutkunderna inom samma portal i samma nät. I tjänsteportalen är konkurrensen hög, vilket har inneburit låga priser och korta bindningstider för både företag och hushåll, vilket också Post- och telestyrelsen(PTS) konstaterat. Stadsnätens öppna nät i Sverige har alltså skapat goda förutsättningar för aktörer, globala som lokala, att träda in på marknaden utan att själva behöva bekosta investeringen i den grundläggande fiberinfrastrukturen.

      

De olika värdenivåerna

Det finns de som anser att alla kommunägda stadsnät enbart ska agera som nätägare, på en passiv infrastrukturnivå, så kallad svartfibernivå. Svenska Stadsnätsföreningen anser att det ska vara stadsnätets ägare, kommunerna eller de kommunala energibolagen, som ska bestämma vilken typ av verksamhet som ska bedrivas.

I ett land som Sverige, som karaktäriseras av glesbygd och stora avstånd, kan en nätinfrastrukturinvestering bli mycket kostsam. Därför finns det intresse att hyra transmission, det vill säga, operatören behöver då inte göra investeringar i varken passiv eller aktiv utrustning utan hyr en aktiv förbindelse för transport av data till och från kund. I vissa glesbefolkade och geografiskt avlägsna delar där kundunderlaget är lågt är operatörer och tjänsteleverantörer mer intresserade av att hyra transmissionsprodukter.Med andra ord skulle dessa stadsnät bli hårt drabbade av ytterligare regleringar.

För vissa kan frågorna om stadsnätens begränsningar ses som små och avgränsade, men de har en stor betydelse för att säkerställa mer rättvisa spelregler och trygga en bra konkurrens på bredbandsmarknaden. Ett exempel på det är taget från Post- och telestyrelsens prisrapport (2014) som visar att stadsnätens öppna nät håller lägre priser än de nationella aktörerna. Just därför är det viktigt att värna de svenska stadsnätens utveckling för att Sverige också fortsättningsvis ska ha en marknad med flera aktörer och sund konkurrens.

  

Hoten mot Sveriges digitala utveckling

Enligt svensk lag får kommunägda bolag inte verka utanför de egna kommungränserna. Följden för stadsnäten blir att det är svårt att få synergieffekter genom att verka i närliggande kommuner eller samverka med andra stadsnät. För enskilda hushåll och företag kan lokaliseringsprincipen innebära att de inte ansluts till ett bredbandsnät på grund av att de bor på fel sida en kommungräns. Detta trots att de kan ha enfiberkabel nedgrävd i närområdet. För de enskilda hushållen skapar korta grävavstånd dessutom låga anslutningspriser. Möjligheten att få tillgång till en snabb och modern bredbandsuppkoppling ska inte avgöras av vilken sida kommungränsen en fastighet är placerad på. Svenska Stadsnätsföreningen efterlyser därför ett undantag från nuvarande lagstiftning som möjliggör konkurrens på lika villkor mellan marknadens olika aktörer. Även den statliga utredningen, Bredband för Sverige in i framtiden (SOU 2014:21), argumenterar för att frågan om att undanta de svenska stadsnäten från lokaliseringsprincipen bör utredas snarast.

Ladda ner dokumentet som pdf här