Större offentligt ledarskap behövs för Sveriges digitalisering!

Det offentliga Sverige står inför många sorters utmaningar som grundar sig på att vi medborgare ställer allt högre krav på välfärdens olika delar men också ett mer generellt effektiviseringsbehov. Vi kan fortfarande se ganska tydliga generationsskillnader där de äldre bär med sig en tacksamhet och respekt inför välfärden och dess representanter för det de erbjuds. Den yngre generationen har istället många gånger förväntningar som den offentliga sektorn ännu inte kan leva upp till med dagens sätt att bedriva verksamhet.

Våra levnadsvanor har under de sista tjugofem åren genomgått dramatiska förändringar. Tydligast under vår livstid är nog ändå mobilernas och datorernas genomslag som på flera sätt påverkat våra liv, både på det privata som yrkesmässiga planet. En stor del av vår vardag har kort sagt blivit digital.

Det är samtidigt många med mig som i vardagen upplever att kontakten med det offentliga inte möter våra digitala önskemål eller krav i tillräcklig utsträckning. Möjligheterna skiljer sig åt i vårt avlånga land beroende på om jag har en bra uppkoppling, vilken kommun eller region jag bor i eller vilken myndighet jag har kontakt med. Det finns givetvis flera goda exempel men i det stora hela så brister det.

Vi har 290 kommuner som var och en, ibland i samverkan, utefter bästa förmåga bygger sin digitalisering. Bland kommunernas ansvariga finns oftast ett stort engagemang för kommunens utveckling och dess invånare men hjulet uppfinns gång på gång i brist på tillräcklig samverkan och direktiv. Min bild är dock att kommunerna gärna samarbetar men att regelverk och annat är så otydliga att de många gånger inte vågar. Det här har blivit tydligt inte minst inom bredbandsområdet där 9 av 10 tillfrågade ledande kommunföreträdare uppgav att de skulle vilja samverka med en grannkommun.

Våra olika dialoger visar tydligt att kommunerna efterfrågar rekommendationer för hur de bör arbeta med frågorna. Varken föregående regeringar eller nuvarande har tagit fram tillräckligt tydliga visioner och mål för digitaliseringen. Det upplevs istället vara ett glapp mellan den styrande staten och de utförande kommunerna där departementen i allt större utsträckning ägnar sig åt att portionera ut enskilda direktiv, stöd eller medel utan ett helhetsperspektiv. Något som också Sveriges Kommuner och Landstings ordförande Anders Knape har tydliggjort i en debattartikel som fått spridning i länsmedia under sommaren.

SKL har samtidigt egna utmaningar med att samordna sina medlemmar. Det finns 21 regioner, några som är väl fungerande men flera är fast i diskussioner om nya roller och ansvar gentemot kommunerna då regionerna i allt större utsträckning vill ta över olika verksamheter från kommunerna, ofta med utgångspunkten att skapa effektivitet och storskalighet. För mindre kommuner kan det ha en stor betydelse men samtidigt så behöver vi ställa oss frågan om det vore mer effektivt att öka samverkan mellan kommuner själva som redan vet vad kommunal verksamhet går ut på? Regeringen har faktiskt försökt förbättra den möjligheten genom en ny samverkanslag i juli förra året och de fortsätter det arbetet genom Kommunutredningen. Tyvärr är inte möjligheten med kommunal bredbandssamverkan tillräckligt belyst ännu, vilket fördröjer utbyggnaden i en rad olika kommuner. Samtidigt som olika regioner vill ta över uppgifter från kommunerna så brottas de själva med gamla byråkratier och omoderna IT-system som inte möter den digitala utvecklingen. Säg ordet ”vårdjournal” så förstår alla vad jag menar.

Sverige har 340 myndigheter där några ligger riktigt långt framme som exempelvis Skattemyndigheten som skapat en väl fungerande plattform för att på olika sätt underlätta medborgarnas taxeringar och jämkningar. Ett märkligt exempel är annars Arbetsförmedlingen som under flera år arbetat med att utveckla digitala plattformar men som politiskt bromsats i ett införande till att efter moderaternas s k servettbudget hösten 2018 nu istället har hamnat i krav på en snabb minskning av fysiska kontor innan de digitala plattformarna finns på plats, vilket riskerar att både arbetsgivare och arbetssökande hamnar i ett vakuum under mellantiden. Generellt sett så pågår det i bakgrunden ett omfattande arbete med att samordna myndigheters IT-arbete. Men sker det i tillräckligt snabb takt?

Olika undersökningsinstitut bl a DESI pekar på att Sverige har bland de bästa förutsättningarna i världen när det kommer till bra bredbandsuppkopplingar men samtidigt har Sverige i flera år tappat i rankingen när det kommer till den offentliga digitaliseringen.

Vi står inför vårt samhälles största förändringar någonsin där ordet ”digitalisering” är orsaken. Trots det ser jag inte att digitaliseringsfrågorna prioriteras i tillräckligt hög utsträckning vare sig i riksdag, regering eller hos flera departement. Digitaliseringen är Sveriges största fråga men jag saknar tillräckligt intresse och kunskap hos våra styrande för frågan. Det gör mig bekymrad.

Samtliga politiska partier måste lyfta sig och snabbt öka sin kompetens inom området och digitaliseringspolitiken behöver bli Sveriges nästa vals viktigaste fråga. Inte höger eller vänster eller mittenpolitik, inte integration eller invandring, inte sysselsättning, inte skatter eller avgifter.

Min kritiska inställning kritiseras säkert av somliga men jag anser att man måste sätta pekpinnen på sådant som inte fungerar och jag uppfattar mig ha en god överblick genom mina olika dialoger med samhällets olika aktörer, Stadsnätsföreningens omfattande arbete inom området och inte minst genom alla föreningens medlemmar som finns ute i den offentliga vardagen.

Från Stadsnätsföreningens sida bidrar vi mycket gärna med vår insikt och kunskap om digitaliseringens utmaningar. Hör gärna av dig!

 

Mikael EK
Svenska Stadsnätsföreningen

Signatur - Mikael Ek.pngMikael Ek, redigerad.jpg