LEDARE: Prioritera beredskapen för naturkatastrofer!

Vi har nu lämnat en extraordinär sommar bakom oss med extremt torrt väder och höga temperaturer. Mina sinnen säger att det har varit en fantastisk sommar med en massa tillfällen till sol, bad och cykling. Den logiska delen av mig har däremot blivit oroad, på flera olika sätt. I det större perspektivet så snurrar mina funderingar runt om det vi nu ser är en tydlig förändring av det globala vädret orsakat av mänskligheten eller om det är moder jord som lever sitt eget liv. Jag överlåter till klimatexperterna att debattera den delen. Oavsett, så varnar flera forskare för att det kommer bli allt vanligare med olika former av extremväder även i vår lilla del av världen.

Det är inte längre förbehållet andra världsdelar att drabbas av omfattande skogsbränder på grund av torka, eller det omvända med skyfall, orkaner eller exploderande åskväder som kommer av stora vädervariationer. Den här sommaren har gett smakprov på att extremväder också kan förekomma hos oss i Sverige. Utifrån mitt branschansvar så har jag under sommaren blivit involverad i flera möten i samband med de stora bränder som härjat, framförallt i norra Sverige. Vid flera tillfällen har vitala noder för kommunikationen mellan Sveriges olika delar varit hotade såväl som det har funnits en oro över hur den mobila trafiken skulle kunna slås ut i drabbade områden, där man haft ett extra stort behov av fungerande kommunikation. Mobilmaster har funnits mitt i de eldhärjade områdena och fungerat, trots elavbrott, genom att försörjningen av drivmedel säkerställts så att reservaggregaten har kunnat fortsätta gå.


Båda samarbetsorganen Nationella Telesamverkansgruppen, NTSG, och Stadsnätens Infrastruktursamverkansgrupp, SiSG, har varit aktiverade. Post- och telestyrelsen ansvarar för NTSG som består av deltagare från branschen, myndigheter och försvaret med syftet att stödja återställandet av den nationella infrastrukturen för elektroniska kommunikationer vid allvarliga störningar i samhället, en viktig grupp som träffas kontinuerligt för att öva och utbildas. Sedan något år finns även SiSG, en motsvarande funktion till NTSG som samlar stadsnäten specifikt där gruppen hålls ihop av Stadsnätsföreningen, med stöd från PTS. Stadsnäten som medverkar i SiSG har redan under hösten och vintern hunnit övas och utbildas i krisberedskap. Stadsnäten deltar i dag på frivillig basis i SiSG, vilket gör att flera stadsnät hittills valt att inte vara med.


Min förhoppning är att insikten om behovet av samverkan och ökad krisberedskap växer hos de stadsnät som ännu inte är med och nu tar det kloka beslutet att ansluta sig. Under sommarens händelser har flera frågor diskuterats i samverkansgrupperna, det har handlat om hur många och vilka kunder som kan bli berörda om en nod brinner ned, hur vi kan skapa alternativa nya förbindelser och hur länge det tar att etablera en ny förbindelse. En annan fråga som varit uppe har handlat om driftslarm för överhettade noder, där kylningen inte riktigt räckte till under de mest heta dagarna. Konsekvensen av överhettning är att utrustningen stängs av automatiskt tillfälligt eller i vissa fall förstörs, vilket leder till nedstängda internetförbindelser.


Hösten är på gång och snart är vintern här. Om vi nu har haft en extrem sommar ökar då sannolikheten för en extrem höst och vinter? Kan vi förvänta oss nya skyfall, kraftiga stormar eller rejäla åskurladdningar? Vad händer om vi får sådana extrema väderhändelser på flera håll samtidigt? Hur mycket utrustning slås ut? Finns det tillräckligt många servicetekniker? Finns det tillräckligt med reservdelar? Den här typen av olika extremväder ställer nya krav på alla aktörer i vår bransch. Hela samhället blir alltmer beroende av fungerande kommunikationer då det mesta är uppbyggt på att kunna förflytta data i såväl fasta som mobila bredbandsnät.


Min bedömning är att vår bransch i nuläget inte har en tillräcklig beredskap för att möta extremväder i större omfattning, varken vad gäller bemanning eller material. Ger det anledning till kritik? Nej, det här måste ses som att det nu är dags att på ett väl organiserat sätt se över olika risker och hot, bedöma dem och identifiera möjliga motåtgärder. Men det handlar också om att få kunder att inse behovet av en högre driftsäkerhet och en betalningsvilja för det, annars blir det svårt att hitta medel för en ökade investeringar i näten. Utmaningarna är flera. Branschen består av många olika operatörer och stadsnät, stora som små. Värdekedjan är uppdelad där både stora och små förlitar sig på underleverantörer av utrustning och entreprenörer av tjänster. Ofta använder operatörer och stadsnät samma underleverantörer och entreprenörer.


Jag bedömer att vi i branschen generellt tror att det finns mer resurser tillgängliga än vad det i verkligheten finns, då alla i dag delar på dessa. Konkret innebär det att en större extrem situation kan leda till en akut brist på både material och kompetent servicepersonal. Hur säkerställs rätt prioritering för samhället i en sådan situation? Det behövs ett helhetsgrepp parat med kompetens och mandat för att kunna fatta riktiga beslut i ett sådant läge. Troligen ett uppdrag för PTS i samverkan med MSB. Myndigheterna har erhållit andra liknande uppdrag som de nyligen påbörjat arbetet med och det handlar om att långsiktigt bygga upp en större försvarsberedskap inför en möjlig krigssituation. Uppdraget behöver utökas för att också innefatta ett skapande av en bättre beredskap vid större naturkatastrofer.
Min syn är att en beredskap för naturkatastrofer känns betydligt mer prioriterat än ett krigshot. Hösten och vintern känns inte alls långt borta.

Mikael Ek, Svenska Stadsnätsföreningen