Sveriges digitala infrastruktur måste skyddas mot antagonistiska intressen
Sverige befinner sig i ett utmanande säkerhetspolitiskt läge. Såväl säkerhetspolisen som regeringsrepresentanter har pekat på att det finns en hotbild mot kritiska delar av det svenska samhället och pekat ut den digitala infrastrukturen som konkret exempel. Trots detta saknar vi i branschen en tydlighet kring hur Sverige ska skydda den offentligt ägda digitala infrastruktur som finns i landet mot exempelvis utländska uppköp eller medvetna sabotage.
I samband med Folk och Försvars konferens i början av 2023 nämnde SÄPO telekomsektorn som en av tre utpekade sektorer där de ser ett extra stort behov av vaksamhet för att motverka spionage och sabotage.
Försvarsminister Pål Jonson sa under våren i en intervju att det är viktigt att Sverige stärker sin motståndskraft mot olika typer av hybridhot där utländska direktinvesteringar i kritisk infrastruktur nämndes som exempel.
I Sverige har 97 procent av alla invånare möjlighet att ansluta sig till ett fibernät. Men trots att den digitala infrastrukturen som innefattar exempelvis fibernät och mobilmaster pekas ut som skyddsvärd i flera sammanhang så saknas det en tydlighet kring vad detta innebär i praktiken.
Redan i dag sker försäljningar av kommunal digital infrastruktur till bolag med utländskt ägande från exempelvis Abu Dhabi. I Norge har frågan uppmärksammats i Stortinget och den ansvariga ministern har aviserat ett antal åtgärder som syftar till att värna den nationella kontrollen över kritisk digital kommunikationsinfrastruktur.
År 2021 fick beslutet om att förbjuda utrustning från kinesiska tillverkare av utrustning till de nya 5G-nät stor uppmärksamhet. I sammanhanget kan man säga att utrustning i mobilmaster ändå går att byta ut medan beslut om begränsningar i att använda fiberinfrastruktur som ägs av utländska aktörer skulle vara desto svårare att åtgärda.
Givetvis finns seriösa och långsiktiga utländska investerare. Men när exempelvis kommuner släpper ägandet över samhällskritisk infrastruktur till bolag som ägs utanför Sveriges gränser blir det betydligt svårare att säkerställa rådigheten över den infrastruktur som stora delar av det moderna samhället är helt beroende av för att fungera. Det kan också komma att bli svårare att följa upp ägarförändringar och eventuella vidareförsäljningar över tid vilket kan öka risken för att aktörer med antagonistiska syften får insyn eller kan påverka beslut som rör samhällsviktig verksamhet.
För att skapa långsiktiga förutsättningar för branschens aktörer och för att säkra Sveriges rådighet över den digitala infrastrukturen behövs:
Att förtroendevalda i Sveriges kommuner, som sammantaget äger den största delen av den svenska fiberinfrastrukturen, förstår vikten av skydda denna.
En uppdaterad nationell strategi för digital infrastruktur som också innefattar vikten av att branschens aktörer arbetar för att öka säkerheten i syfte att minska sårbarheten och risken för sabotage.
Att det granskningssystem som regeringen planerar för och som ska förhindra utländska direktinvesteringar i skyddsvärd verksamhet också omfattar den svenska fiberinfrastrukturen och mobilmaster på svensk mark.
Det moderna samhället är helt beroende av en fungerande och säker digital kommunikation. Tyvärr har detta faktum också skapat en hotbild mot vår bransch. Det är därför hög tid att frågan om att värna rådigheten över Sveriges digitala infrastruktur hamnar högre upp på den politiska agendan.
Mikael Ek, vd Svenska Stadsnätsföreningen Louise Thorselius, vice vd Svenska Stadsnätsföreningen
