Stadsnätsföreningen

Operatörer ska lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål

Nästa vecka, den 1 april, träder nya föreskrifter om lagring av uppgifter för brottsbekämpande ändamål i kraft. Reglerna gäller för operatörer som använder så kallad NAT-teknik.

Nyhet från Post- och telestyrelsen: 

Många internetleverantörer använder adressöversättningstekniken NAT när de tilldelar ip-adresser för uppkoppling mot internet. Tekniken innebär att ett stort antal användare (abonnenter) delar på en och samma ip-adress. Detta gör det omöjligt att identifiera en abonnent med enbart information om ip-adress. 

PTS föreskrifter förtydligar vilka uppgifter, utöver ip-adress, som operatörerna behöver lagra för att det ska vara möjligt för brottsbekämpande myndigheter att identifiera abonnent eller registrerad användare vid utredning om brott. 

Det finns flera skäl till att PTS har tagit fram föreskrifter. Det ena är att tydliga regler kan minska risken för att operatörer lagrar för mycket eller för lite information. Det andra är att operatörens tekniska lösning för tilldelning av ip-adresser inte ska avgöra vilka uppgifter som lagras.

Förskrifterna är en konsekvens av de ändrade datalagringsreglerna i lagen om elektronisk kommunikation.

Klicka här för att läsa PTS föreskrifter.

För mer information

Peder Cristvall, jurist, avdelningen för säker kommunikation: 08-678 55 29
PTS presstjänst: 08-678 55 55

 

Fakta om NAT

NAT (Network Adress Translation) är en adressöversättningsteknik som innebär att ett större antal abonnenter samtidigt delar på en eller ett begränsat antal ip-adresser. Användning av NAT är ett sätt för operatörer att hantera bristen på ip-adresser.

Bakgrund

EU-domstolens uttolkning av EU-rätten i Tele2-domen har gjort det nödvändigt att reformera de svenska reglerna kring datalagring. De nya bestämmelserna om datalagring började huvudsakligen gälla den 1 oktober 2019. Lagringsskyldigheten avseende andra uppgifter som är nödvändiga för att identifiera abonnent och registrerad användare börjar gälla den 1 april 2020, se lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, 6 kap. 16 a-f §§ respektive förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation 38-40 §§.