Data väntas bli framtidens guld – men hur ska den hanteras?
I en tid då vi mäter alltifrån badtemperaturer till jordfuktighet kan mängden data, alltså den information som samlas in av exempelvis sensorer, lätt bli stor. Men trots att Sveriges kommuner sitter i samma båt så har frågan om datahantering hanterats på olika sätt vilket försvårar samarbeten och i förlängningen även digitaliseringen. För att råda bot på situationen arbetar nu det statliga forskningsinstitutet RISE med att ta fram gemensamma riktlinjer och ramverk anpassade efter kommunernas behov.
Att den data som skapas inom den ”smarta staden”, där sensorer ständigt skickar ny information, behöver omhändertas och hanteras på ett säkert och kontrollerat sätt är lätt att förstå. Men behovet av att skapa ett ramverk för hur kommuner bör hantera sin IoT-data handlar också om att kunna nyttja sina befintliga tillgångar, enligt Claus Popp Larsen, forskare på det statliga forskningsinstitutet RISE och projektansvarig för ”City as a Platform”.
– Data har getts epitet som det nya guldet. Problemet är att precis som med guldet måste man först gräva fram datan och sedan förädla den till någon typ av nytta, säger Claus Popp Larsen.
Tillsammans med sina kollegor och representanter från 18 svenska kommuner arbetar de för att ta fram riktlinjer för hur landets kommuner bör hantera frågan om den data som skapas i det smarta samhället och hanteras i så kallade IoT-plattformar.
– Det stämmer att data är en väldigt viktig resurs men värdet av den hänger på dess tillgänglighet och kvalitet, precis som med andra råvaror. Om vi kan hitta ett kommungemensamt sätt att hantera data, vilket inkluderar standardiserade ramverk för så kallade dataplattformar, så förenklar vi för kommunerna samt ökar tillgängligheten av data och möjliggör storskalig utrullning av tjänster. Alternativet är att alla 290 kommuner utvecklar sin egen lösning vilket alla förlorar på, säger Claus Popp Larsen.
Han nämnder också som exempel att det även inom kommunerna finns brist på förmåga att dela data med andra förvaltningar eller bolag.
– I bästa fall kan man dela excelfiler eller låta någon annan få tillgång till ens databas. Följden har blivit att den information som tagits fram inte kunnat delats eller nyttjats i andras system och därför har övriga kommunen inte kunnat dra nytta av den i sina verksamheter.
Vikten av att äga sin egna data har lyfts fram i en mängd sammanhang i it- och telekombranschen under de senaste åren. Enligt Claus Popp Larsen finns det i dag en bred förståelse hos Sveriges kommuner att den information som samlas in och hamnar i en IoT-plattform är av betydelse inte bara för den digitaliseringsomställning som pågår här och nu utan också för att man i framtiden ska kunna gå tillbaka och jämföra exempelvis mätvärden över tid. –Tyvärr missar många kommuner att det i exempelvis upphandlingar krävs ägandeskap över sin egna data, och om man inte äger sin data kan man inte dela den med andra, säger Claus Popp Larsen.
En delorsak till osäkerheten kring frågan om hur data ska hanteras av en kommun har varit bristen på riktlinjer och standarder. I vissa fall bedömer Claus Popp Larsen att avsaknaden av standarder och riktlinjer inom områden till och med fått kommuner att avvakta med att sätta igång IoT-projekt och på så sätt har bristen av standarder även hämmat utvecklingsarbetet.
Han berättar att det finns flera kommuner som har börjat testa IoT-lösningar för att därigenom lära sig hur man ska dra nytta av IoT i verksamheten. Det finns också exempel på de som påbörjat ett strategiskt arbete där flera grenar av kommunen getts möjlighet att delta och bidra med sin kompetens. Flera av dessa kommuner är även med i RISE projekt, City as a Platform, och deras lärdomar kommer nu att tillvaratas så att de kommer fler till del.
Claus Popp Larsen påpekar att kommuner med stadsnät i framkant är överrepresenterade i projektet.
– Kommuner med ett starkt stadsnät har typiskt nått en hög mognadsgrad och är bra lämpade för att kunna införa IoT i verksamheten. Orsaken till det är att i stadsnäten så finns teknisk kompetens kopplat till just datahantering, man är van att arbeta med frågorna och ofta är stadsnäten den delen av kommunen som börjar testa IoT, säger Claus Popp Larsen.
Men att låta stadsnätet ensamt ta hela ansvaret för att avgöra hur datahanteringen bör ske tror han inte är en framgångsrik väg.
– Den här frågan är så viktig att det måste finnas ett strategiskt beslut som gäller för alla kommunens verksamheter och där har inte stadsnätet ett mandat att peka med hela handen åt förvaltningarna. Jag tror exempelvis att en digitaliseringsdirektör eller någon med motsvarande roll bör ha det yttersta ansvaret för ett sådant arbete. Sen kan man med fördel delegera vissa frågor till stadsnätet men det måste vara någon centralt i kommunen som håller i taktpinnen, säger Claus Popp Larsen.
Det är projekt som nu bedrivs har fått finansiering av Vinnova och förutom ett gäng kommuner så är även Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, med i arbetet och det finns dialog med Digitaliseringsmyndigheten, DIGG. Projektet avslutas 2021 men delresultat redovisas löpande.
Louise Thorselius Svenska Stadsnätsföreningen
Det här är en artikel från magasinet Stadsnätet, mars 2020.
