Stadsnätens roll

Sverige är i dag ett av de länder i världen är störst andel av befolkningen har tillgång till en snabb och modern bred­bandsanslutning. De svenska stadsnäten har spelat en avgörande roll för landets digitaliseringsresa. Faktum är att det är de som stått för merparten av all fiber­utbyggnad.

De första stadsnäten startades för över 20 år sedan med syfte att utmana det dåvarande statliga telemonopolet och få igång fiberutbyggnaden i kommunerna. Nu står det klart att de svenska stadsnäten tjänat sitt syfte väl. Utan dem hade Sverige haft både högre bredbandspriser och färre anslutningar.

Det är därför av största betydelse att stads­ näten också fortsättningsvis får behålla sin viktiga roll på den svenska bredbandsmarknaden.

I dag finns det stadsnät i cirka 220 av Sveriges 290 kommuner. Över 90 procent av dem är kom­munalt ägda, resterande ägs av privata aktörer.
OECD konstaterar i sin rapport, Development of High­speed Networks and the Role of Municipal Networks, att de privata telekombolagen ökar sina investeringar om de drivs på av konkurrens från stadsnäten. De kommunalt ägda stadsnäten tränger alltså inte undan infrastrukturinvesteringar utan snarare driver fram dem.

 

Stadsnätens verksamhet

Gemensamt för de svenska stadsnäten är att alla äger bredbandsinfrastruktur men storleken på näten och bolagens
verksamhet skiljer sig åt. medan en­staka har ett bredbandsnät som enbart sammanbinder kommunens egna verksamheter ansluter andra stadsnät också enskilda hushåll och företag.

Stadsnätens vision är att det digitali­serade samhället har en fullt utbyggd bredbandsinfrastruktur som tillgodoser det digitala behovet under dygnets alla timmar. Därför har stadsnäten hela tiden verkat för öppna nät. En öppen grossist­modell har bidragit till att många små
aktörer, vilka själva saknar möjligheten att äga och driva bredbandsinfrastruktur och som stora privata aktörer inte hade
släppt in på nätet, kunnat vara med och konkurrera om kunderna. Mindre privata aktörer tycker det är bra att inte enbart ha ett investeringskrävande svarfiberal­ternativ utan även kunna köpa in sig på aktiv nivå i kommunernas nät. Modellen med öppna nät har varit mycket framgångsrik. Den innebär att stadsnätet inte bara bär ansvaret för det öppna nätet, utan även säkerställer att lika och icke­diskriminerande villkor ef­terlevs och god konkurrens i nätet hålls.

 
Olika värdenivåer

Med bredband och internet så har den tidigare traditionella kabel­TV och telekommarknaden öppnats upp och delats in i olika värdenivåer. Bred­bandsaktörerna verkar idag i huvudsak på tre nivåer; svartfibernivån, kommu­nikationsnivån samt slutkundsnivån. De två första kallas i telekomsammanhang för grossistnivå. I de allra flesta fallen är det avgörande för ett stadsnät (eller ett annat bredbandsnät) att hålla ihop grossistnivån för att skapa synergieffekter, volymfördelar och driftsäkerhet. Den högsta nivån, slutkundsnivån, sköts av privata aktörer och ska så göra.

Grossistnivån är emellertid oumbärlig för de flesta stadsnät att kunna fortsätta verka inom. Utan denna försvinner möj­ligheten att verka på en praktisk stabil grund med avstannad utbyggnad samt
minskad konkurrens som följd.

 

Tjänsteleverantörsnivå

Tjänsteleverantörerna och operatörer­na ser till att konsumenterna får tillgång till de tjänster de beställt. Oftast är det tjänster såsom internet, telefoni och tv som erbjuds. Utöver det erbjuds också fastighetstjänster som tvättstugebokning, smarta energitjänster och larm. I framtiden väntas näten innehålla betyd­ligt fler tjänster än i dag. Det kan handla om tjänster inom exempelvis vården eller skolan. Stadsnäten ska inte leverera slutkunds­tjänster. Detta är något för den privata marknaden.

 
Grossistnivå

Sveriges stadsnät ser olika ut. Medan vissa enbart erbjuder så kallad svartfiber erbjuder andra också så kallade trans­missionstjänster. Dessa är så kallade grossistprodukter och bidrar till att så många tjänsteleverantörer som möjligt kan hyra in sig i näten och på så sätt
ökar valfriheten hos slutkunderna. Detta borgar för ökad konkurrens och har även bidragit till att Sverige har bland de lägsta slutkundspriserna i världen.

 

Hoten mot stadsnäten

Det största hotet mot de svenska stads­näten är att de köps upp. Den svenska bredbandsmarknaden skulle då enbart bestå av stora nationella aktörer. Sve­riges framgångsrika bredbandsmodell, som hyllas internationellt, där de kom­munala stadsnäten konkurrerat med marknadens privata aktörer skulle då vara satt ut spel. För att undvika en sådan situation måste de svenska stadsnäten ges de
rätta förutsättningarna för att fortsätta vara en effektiv operatör. Stadsnäten ska givetvis erbjuda svart­ fiber på lika villkor men att begränsa utbudet till enbart svartfibernivå kommer att urholka leveransen från stadsnäten till kommunens invånare och företag så­
väl som mindre operatörer. Istället måste stadsnäten ges möjlighet att ta ansvar för att den kommunala fiberinfrastruktu­ren kommer till faktisk nytta – i dag och i framtiden. Då behöver de agera på fler värdenivåer. Stadsnäten ska dock inte erbjuda egna slutkundtjänster.


Skulle stadsnäten bli tvingade till attenbart verka på svartfibernivå uteblir de synergieffekter och volymfördelar som finns idag. Detta i sin tur innebär att många stadsnät riskerar bli olönsam­ma och behöva säljas ut. 82 procent av stadsnätens chefer uppger att de ser en sådan risk. För att kunna vara en effektiv operatör behöver stadsnätet ha en vältrimmad organisation, hög kompetens och inte
drabbas av några onaturliga skärnings­punkter i infrastrukturen. Exempelvis be­höver stadsnätet självt kunna styra över den centrala kontrollen av nätet, som nätövervakning och säkerhet. På så sätt skapas även tillräcklig skala i verksam­heten. Detta är också nödvändigt för att säkerställa driftsäkerhet och robusta nät såväl som lokal kompetens för fortsatt utveckling. Ett välskött stadsnät möjlig­ gör för alla leverantörer, stora som små, att distribuera sina tjänster till slutkund.

Ladda ner dokumentet som pdf här